Bloggen handlar om Stureplan, nöjen, nattlivet och politik.
Tuesday, February 15, 2005
Brunbränd och laddad...
... Munkhammar är tillbaka från semestern och hoppar direkt in i fajten. Han utmanar Joachim Vogel till debatt efter dennes DN debatt om att tillväxt inte ger välfärd.
När nu inte ens Bulten i Bo är med på de debattörers åsikter som Munkhammar/Fölster ska satsa krafter på att bemöta, är inte de ansträngningarna lite dåligt använd tid? Jag tror ingen vanligt funtad svensk gillade debattartikelns välavlönade universitets-sociologers ord om att 100000 kronor i lön inte gjorde någon skillnad (annat än att man kanske blev gladare med 100000 mindre(?) eller vad de nu exakt skrev - har faktiskt inte brytt mig att läsa det så noga).
Jag skrev nyss även om detta på Frihet och välfärd - och om att en bemötande debattartikel når flera människor (men en debatt kanske når viktigare människor, möjligen, eller kanske mest "människor för inbördes beundran"?). Här är den snarlika artikeln: http://sruthstrom.blogspot.com/ 2005/02/tar-priset.html.
Jag poängterar dock att oppositionen mer än att replikera vänstern måste ta ledningen och via ett paradigmskifte stressa vänstern att istället replikera det ickesocialistiska alternativet.
"Men vi behöver fundera över hur tillväxten borde se ut. Tillväxt kan ske till priset av välfärdsminskningar på andra områden, som inte beaktas i BNP. Ekonomisk och social utveckling är en komplex balans mellan olika delmål. ... Det är uppenbart att den ekonomiska tillväxten är i obalans med välfärdsutvecklingen. De senaste 20 åren har visat att BNP-tillväxt ibland inte minskar arbetslösheten ("jobless growth") och kan skapa ekonomisk otrygghet. Tillväxten ledsagas delvis av ökad miljöförstöring, stress på jobbet, otrygga jobb, längre arbetstider, obetalt övertidsarbete, sämre vård och folkhälsa, sämre skola, fler fattiga och bidragsberoende - och otrygga konsumenter. Ojämlikheten ökar i de flesta i-länder, mest i USA och England, men även i Sverige."
Vogel et. al vill svamlar alltså. det är helt enkelt så att ojämlikheten är störst i ekonomisk ofria länder. Det visar de flesta undersökningar. Rika marknadsekonomier har inte så stor ekonomisk ojämlikhet.
Vidare är välfärdens kvalitet beroende på vilka som utför välfärden., De privata gör det bättre enligt undersökningar, men även effektivare. Vänstern vill stoppa privata vårdgivare och därmed göra vården sämre (patienter och personals tillfredsställelse) och där man får ut mindre för satsade kronor. En vänsterpartistisk landstingspolitiker i Stockholm som nu sänker vårdanställdas löner med 1500-5000 kronor är ett exempel på vänsterpolitik.
Det är således meningslöst att diskutera med de flumargumenterande sociologerna i Umeå, som inte har några verkliga argument, utan forskar i hur Kubas vård kan vara så bra, fast den enligt vittnen är rena pesten (trots FN och WHO:s positiva siffror för Kuba, som Kuba själva bistår dem med... och som Englands- och USA-hatande vänstersociologer köper rakt av!).
En annat exempel på ett meningslöst malande orerande i professorernas inlägg är följande ganska självklara:
"Men över en viss nivå (cirka 100 000 kronor/år) ökar inte välbefinnandet i befolkningen nämnvärt, på grund av avtagande marginalnytta."
4 comments:
Det är uppenbart att DN:s rubriksättare, Munkhammar/Fölster samt Kenneth; alla läser de lika illa!
Vogel et al.:
"Ska vi sluta sträva efter BNP-tillväxt? Naturligtvis inte. Ekonomisk tillväxt behövs för att finansiera framtidsinvesteringar och välfärdspolitik."
När nu inte ens Bulten i Bo är med på de debattörers åsikter som Munkhammar/Fölster ska satsa krafter på att bemöta, är inte de ansträngningarna lite dåligt använd tid? Jag tror ingen vanligt funtad svensk gillade debattartikelns välavlönade universitets-sociologers ord om att 100000 kronor i lön inte gjorde någon skillnad (annat än att man kanske blev gladare med 100000 mindre(?) eller vad de nu exakt skrev - har faktiskt inte brytt mig att läsa det så noga).
Jag skrev nyss även om detta på Frihet och välfärd - och om att en bemötande debattartikel når flera människor (men en debatt kanske når viktigare människor, möjligen, eller kanske mest "människor för inbördes beundran"?). Här är den snarlika artikeln: http://sruthstrom.blogspot.com/
2005/02/tar-priset.html.
Jag poängterar dock att oppositionen mer än att replikera vänstern måste ta ledningen och via ett paradigmskifte stressa vänstern att istället replikera det ickesocialistiska alternativet.
Inte sant Bo? :-)
Munkhammar, Fölster och Vasquez läser illa, Magnus Andersson är i alla fall ärlig och erkänner att han inte läser alls!
"Men vi behöver fundera över hur tillväxten borde se ut. Tillväxt kan ske till priset av välfärdsminskningar på andra områden, som inte beaktas i BNP. Ekonomisk och social utveckling är en komplex balans mellan olika delmål. ... Det är uppenbart att den ekonomiska tillväxten är i obalans med välfärdsutvecklingen. De senaste 20 åren har visat att BNP-tillväxt ibland inte minskar arbetslösheten ("jobless growth") och kan skapa ekonomisk otrygghet. Tillväxten ledsagas delvis av ökad miljöförstöring, stress på jobbet, otrygga jobb, längre arbetstider, obetalt övertidsarbete, sämre vård och folkhälsa, sämre skola, fler fattiga och bidragsberoende - och otrygga konsumenter. Ojämlikheten ökar i de flesta i-länder, mest i USA och England, men även i Sverige."
Vogel et. al vill svamlar alltså. det är helt enkelt så att ojämlikheten är störst i ekonomisk ofria länder. Det visar de flesta undersökningar. Rika marknadsekonomier har inte så stor ekonomisk ojämlikhet.
Vidare är välfärdens kvalitet beroende på vilka som utför välfärden., De privata gör det bättre enligt undersökningar, men även effektivare. Vänstern vill stoppa privata vårdgivare och därmed göra vården sämre (patienter och personals tillfredsställelse) och där man får ut mindre för satsade kronor. En vänsterpartistisk landstingspolitiker i Stockholm som nu sänker vårdanställdas löner med 1500-5000 kronor är ett exempel på vänsterpolitik.
Det är således meningslöst att diskutera med de flumargumenterande sociologerna i Umeå, som inte har några verkliga argument, utan forskar i hur Kubas vård kan vara så bra, fast den enligt vittnen är rena pesten (trots FN och WHO:s positiva siffror för Kuba, som Kuba själva bistår dem med... och som Englands- och USA-hatande vänstersociologer köper rakt av!).
En annat exempel på ett meningslöst malande orerande i professorernas inlägg är följande ganska självklara:
"Men över en viss nivå (cirka 100 000 kronor/år) ökar inte välbefinnandet i befolkningen nämnvärt, på grund av avtagande marginalnytta."
Post a Comment