Ödmjukheten personifierad...

Alex Lewerentz når nya och oanade höjder av ödmjukhet. Det finns inga gränser till hur mycket man kan hylla sig själv.

Då var det bloggdags igen, och OJ va min blogg verkar ha blivit populär helt plötsligt... Stackars Marie Plosjö ligger nu nästan 200 läsare efter. När jag började blogga på finest för en månad sedan låg hon mer än 1000 läsare före...
[alex blogg idag]

Alex går om bloggen som stått still en månad.
Med tanke på att det låg jämnt mellan Marie och Alex senast i morse kan Alex tacka mig för dessa 200 nya läsare. Läsare som kommit efter att jag länkat till hans lilla blogg. Det roliga är att Marie har inte uppdaterat bloggdelen som siffrorna grundar sig på över en månad. 2006-08-04, 21:37 rättare sagt.

Sedan Marie fått en egen avdelning som heter "Maries blogg" har hon slutat uppdatera den andra bloggen. (Den som siffrorna Alex så stolt har passerat.) Det tog en månad för Alex att komma ikapp en helt ouppdaterad blogg. Grattis Alex!

En konstig siffra..
Siffran som Alex slår sig för bröstet över är långt ifrån unika läsare i veckan eller månaden eller dagen utan en mystisk siffra som jag egentligen inte har något direkt grepp om. Troligtvis bygger det på antalet unika inloggade på sthlmsfinest.com som läst bloggen. Den nollställs aldrig utan verkar bara växa med tiden. Alex la ner sin riktiga blogg efter vår senaste dust. Nu är Alex tillbaka nyladdad med nya kängor och "knivskarpa analyser"

Alex gör en "knivskarp analys" av vad det är som lockar till hans blogg...

Vad är det som gör min blogg så jävla intressant egentligen? Är det mina knivskarpa analyser om stockholms drinkluder? Min sågning av dyngraka DJs som pajar grejerna de lirar på? Min otroliga charm? ..eller kanske rent ut av något så enkelt som att jag är brutalt ärlig!? DonTomaso och jag hade ett litet snack här om dagen om andra bloggar...
[Alex blogg]

Min slöa analys...
På samma sätt som man inte låta bli att sakta in och beskåda förödelsen när man ser en bilkrock på motorvägen sugs man in för att läsa Alex blogg. Det är nyfikenheten över vem som ska få den senaste kängan eller den senaste hyllningen. Att Café Opera hyllas varje vecka och konkurrenterna sågas kan man i varje fall räkna med som en konstant. Det är alltid lika objektivt och knviskarpt varje vecka.

Med detta sagt är det trots allt underhållning och så länge kängorna inte är allt för hårda och angreppen är på rätt sida av gränsen till förtal och personangrepp så skrattar jag med. Men vissa saker tycker jag är att gå för långt. Som tex att hänga ut en kollega. Oavsett vad man anser om den personen tycker jag att det är oproffesionellt.