Krönikan som Starlounge inte vågade publicera..
Anna Dabrowski skrev en krönika som chefredaktören för Starlounge Mira Palomäki inte vågade publicera, då den skulle uppfattas för allt för politisk. Hennes kommentar var att krönikan skulle platsa på MUFs hemsida och inte på Starlounge.
- Jag tog ned Annas krönika för att den var för politisk. Vi ska skriva om lättsamma saker som kändisar och glamour. Det här var snarare en politik debattartikel och den var väldigt politiskt polariserad, säger Mira Palomäki.
Klicka här för att läsa krönikan
9 comments:
Helt rätt beslut att plocka ner krönikan som är klassisk politisk polemik av standardtyp. Självklart har den inget att göra på en nöjessite.
Faktiskt. Dessutom är det väl exakt de människor som hänger på Starlounge som motorsågas i krönikan? Förvuxna fjortisar utan intellektuellt djup. Fy fan. ;)
Problemet ligger i det att Mira först godkände krönikan för att dagen efter plocka ned den från sajten. Mycket konstigt agerande…
”Det var halvdag och jag var stressad. Jag kunde inte sova på hela natten för att jag hade låtit publicera krönikan”, förklarar Mira. Varför var Mira så orolig? Har någon sagt till henne att det var fel att publicera krönikan?
På internet har man möjlighet att återta publiceringsbeslut. Hade det varit så att krönikan gått i tryck i en tidning och dagen efter vägrade chefredaktören stå för innehållet i tidningen, så hade det varit annorlunda. Om inte Anna D får som hon vill så krossar hon sin motståndare. Jag sympatiserar med Mira som bara gjort sitt jobb i det här fallet...
Att internet som mediakanal möjliggör att man kan återkalla publiceringsbeslut har inget med saken att göra. Mediet funkar så och arbetsrollen anpassad därefter vad gäller t.ex tid mellan deadline och publicering. Sen kan man ju ha andra synpunkter på redaktörens kompetens. Särskilt obegåvat är det ju att ha anställt en krönikör som inte fattar sitens koncept.
1. Att man inte kan fatta rätt beslut från början tyder på svaghet i ledarskap. Man ska inte behöva publicera och sen senare ångra sig. Det är bara pinsamt.
2. Chefsredaktören erkänner själv sina egna brister i sitt brev till redaktören då riktlinjer för vilka sorts texter är godtagbara eller ej inte har kommunicerats till krönikören.
3. Det är pinsamt för chefsredaktören att som förklaring till publicerandet och sedan återkallandet av krönikan skriva "Jag var stressad av jobbet och grejer som jag skulle göra efter."
4. Med allt detta sagt kan jag personligen förstå att man inte kan publicera en politisk krönika på en nöjessajt. MEN det hela har skötts oerhört oproffesionellt.
Med allt detta sagt vill jag även motivera varför jag publicerar den på min blogg.
1. Krönikan har numera ett nyhetsvärde. Dels för att den skrivs av en Stureplansprofil, dels för att dess tillbakadragande har orsakat en redaktörs avgång och dels för att det har skapats en nyfikenhet om vad det är alla tjafsar om.
2. Jag har inga problem att blanda nöje med politik och styrs inte av samma ägarintresse som StarLounge gör.
3. I grund och botten hyser jag sympatier för den verklighetsbeskrivning som Anna beskriver. Jag inte håller med allt till punkt och pricka, men det är där debatten startar.
4. Bara det att chefsredaktören tycker att den passar på MUFs hemsida räcker för att jag ska gilla krönikan innan jag ens läste den. ;)
Om inte annat så motiveras nedtagandet av krönikan av att den höll en fullkomligt debil nivå. Som en genomsnittlig högstadieuppsats skulle jag säga, såväl vad gäller stil som innehåll. Exemplet med henne själv ridande i täten på ridskolan är ju häpnadsväckande..
Medvetna människor vet redan hur den svenska verkligheten ser ut idag. Deras veklighetsbeskrivning skiljer sig inte mycket från Annas och de sympatiserar med henne.
Omedvetna människor vill tro att de lever i ett perfekt samhälle. Deras veklighetsuppfattning skiljer sig väldigt mycket från det vad Anna beskriver. De skräms av Annas ord och attackerar henne.
Några passande citat:
"Vad är det för mening att ha en yttrandefrihetsgrundlag om man inte använder den?"
Magnus Brahn
”I pressen ser ungdomen hur de äldre censurerar verkligheten inför deras ögon.”
Gregers Dirckink-Holmfeld
”Censur är analfabetens alfabet. Den som ropar på censur är antingen själv analfabet eller anser att hans medmänniskor är det.”
Valentin Polcuch
Post a Comment