Blogg, en Tamaguchi på nätet...

Minns ni Tamaguchin?
Det var den elekroniska vännen som man var tvungen att ta hand om varje dag. Man skulle mata den, leka med den och allmänt hålla den sysselsatt för annars blev den ledsen eller ännu värre, den kunde dö. Men gjorde man sin plikt varje dag kunde Tamaguchin växa och bli stor och lycklig. Japanerna var helt tokiga i sina elektroniska husdjur och flugan spred sig världen över. Jag hoppade aldrig på flugan men jag kan mycket väl tänka mig hur Tamaguchiägare kände sig. Att ha en blogg är som att äga en Tamaguchi.

Blogg, en Tamaguchi på nätet...
Man ska ta hand om sin blogg varje dag och uppdatera den med jämna mellanrum, annars faller besöksantalet snabbt. Senaste dagarna har jag haft väldigt dåligt samvete över att jag inte skrivit någonting. Det har gått allt för många dagar sen jag skrev om det som händer i världen. Det är samma ansvarskänsla när man har en blogg som med en Tamaguchi.

Mitt försvar
Till mitt försvar kan jag säga att det har varit lång helg och mycket trevlig helg där jag istället för att vara inne och framför datorn har jag ägnat kvalitetstid med vänner och varit hemma ytterst få timmar om dagen. Efter en helgen började jag på ett nytt jobb där vi har fått installera ett nytt datanätverk, väntat på internet ska kopplas på och sist men inte minst har jag fått en ny bärbar dator!

Jag älskar nya teknikprylar
Det roligaste jag vet är att få nya teknikprylar att leka med. En ny dator är det bästa som finns i teknikväg! Nu har jag gått från 3 kg bärbar kraft till 1,7 kg lätt. Jag har fått en snabbare processor, större HD och mer RAMminne och skaffat dockningstation både för hem och jobbet. Efter lite hårt arbete är jag nu trådlös både hemma och på jobbet samtidigt som jag har halverat vikten jag måste bära på varje dag.

Det tar tid att fixa med en ny dator. Man måste installera om alla program, flytta över sin mail och sista men inte minst i mitt fall 40 gig med filer som jag hade på min förra bärbara dator. Allt detta har tagit tid från min kära blogg... Nu sitter jag här med min D400 konfigurerad och klar och jag sitter med ett stort leende på läpparna.